Nio liv

Första mötet

Kategori: Allmänt

Och så blev det äntligen dags att hämta Chivas!
Han klev utan problem in i transportburen, knaprade på ett par mjölklinser och världens mest händelselösa hemresa startade. Grabben låg fint och snällt, jamade någon gång men verkade förhållandevis avslappnad. Jämför vi detta med ett stycke Astor som sjunger opera och inte alls trivs i transportburen var detta en riktig drömresa.

Om jag var nervös när vi klev innanför dörren? Självklart! Jag har målat upp flertalet skräckscenarion där pälstussarna yr och blodet sprutar samtidigt som jag en aning naivt hoppats att grabbarna ska fatta tycke för varandra och bli bästisar på stört. De valde en form av medelväg.

Chivas slank ur buren smög omkring sådär nära golvet en aning orolig. Astor burrade upp sig till dubbel storlek. Efter en vända i sovrum och badrum stod de öga mot öga. Chivas nyfiken och frågande, Astor som en gigantisk boll med en stor dammvippa till svans verkar helt säker på att det svarta monstret ska äta upp honom. Inte ett ljud hördes innan Astor for in under soffan och Chivas pyste in bredvid toaletten.

Under den första kvällen har de betraktat varandra på avstånd, legat intryckta under soffan 1,5 m ifrån varandra och stirrat. Astor har smugit efter Chivas för att hålla koll men varit så rädd att han inte var kontaktbar. Chivas vet inte om tvåbeningarna eller fyrbeningen är obehagligast på det här konstiga stället och har inte velat komma fram.

Båda två har däremot gått på lådan, trots enorm oro och vi är väldigt stolta över herrarna i fråga.
Kvällen gick snabbt förbi och vid läggdags blev det en aning livat med Chivas som ropat efter sina kamrater och en blomma som åkt i golvet.

Mitt i natten vaknar jag med en katt på kudden, Astor har alltså lugnat sig så mycket att han vill vara med igen. All in all har den första dagen gått riktigt bra, och det är hopp om framtiden.  

Att hitta de såhär i soffan vore ju drömmen. ;)

Asta Katt / Astor

Kategori: Allmänt

Det keligaste plåstret i stan.
Astor, som han heter vet nog inte om att han är katt. Pratglad och social som få kastar han sig gärna på rygg för att bli kliad på magen. Ja, det förstås om han inte ligger i bakhåll någonstans för att ge en en klapp på vaden och springa iväg i hopp om att matte ska jaga tillbaka. 
Sover gärna på mattes huvudkudde och vill alltid stå i centrum.



Älskar att ligga på husse, helst på morgonen, eller så fort det vankas TV-tittande.
Skägg och hår är det bästa som finns.



Att sola med matte på balkongen är inte heller helt fel.



Familjens älskade yrväder.

När två blev tre

Kategori: Allmänt

Det är till sommaren 6 år sedan jag slog mig fri från storstaden och flyttade till underbara Falun och mitt livs kärlek. Som i alla förhållanden har det gått upp och ned och omställningen från ett rent helvete till trygghet och kärlek har varit väldigt svår för mig.
Men med mycket tålamod och villkorslös kärlek har det sent omsider blivit folk utav mig också. Jag står nu inför en framtid med hårt och underbart arbete i en bransch jag önskar att jag upptäckt tidigare, och med ett självförtoende jag aldrig trodde kunde bli mitt.

Men innan vi går händelserna i förväg är det dags att presentera den första fyrbeningen som för lite över två år sedan berikade vår lilla familj.

Jag har så gott som alltid haft katter i mitt liv. Från barndomen fram till flytten. Sambo däremot har varit allergisk mot katter sedan han var liten men har även han fascinerats av dessa underbara varelser. 
Det blev ju inte riktigt som vi tänkt oss...

För lite över två år sedan får jag ett telefonsamtal från min sambo.
"Vill vi ha en katt?" frågar han. "Eh, ja, det vill vi väl?" svarar jag. Om hem kommer gubben med ett litet grått yrväder till uteliggare. 
Jag rusar ut efter kattsand och mat, bygger en provisorisk kattlåda och sätter mig vid datorn för att forstätta plugga.
Om jag blir häpen när den lilla gråa hoppar upp i mitt knä och somnar där? En del. Och sedan denna dagen blev han vår.

Samma dag tog vi honom till veterinären som konstaterade att det var en okastrerad hankatt på under året. Omärkt och full i öronskabb. 

Efter flitigt eftersökande av ägare och kontakt med bland annat Borlänge katthem bokade vi tid för kastration, idmärkning och skabbrengörning. Ingen gjorde anspråk på honom vilket är konstigt, socialare katt har jag aldrig träffat.

Anyhow, det var så vi blev tre och det är ingenting vi någonsin ångrat. Vem kan säga nej till den här lilla grisen?